Jag har nästan i hela mitt liv varit rädd för att låta folk komma mig för nära. Nu syftar jag inte på kroppslig närhet. Utan jag är rädd för att folk ska veta för mycket om mig och lita på mig alldeles för mycket, då jag ibland inte ens litar på mig själv. Jag är rädd för att jag själv ska lita på någon mer än vad jag egentligen borde för att sen bli besviken och sårad.
Men mitt livs värsta rädsla har redan inträffat, och det är att älska någon (i det här fallet några) lite för mycket. Inte att älska så, utan själva principen. Att vara så beroende utav någon annan, att älska personen i fråga mer än vad man älskar sig själv. Sen dagen man förlorar personen (Därav anledningen till att jag inte vågar älska folk.).. Vafan ska man ta sig till då? Jag skulle tillexempel aldrig klara av att min mamma dog, speciellt inte i den här åldern. Jag börjar nästan gråta när jag tänker mig ett liv utav henne. Att säga upp vänskapen, göra slut osv. är inte samma sak som att förlora någon till döds. Vad som helst kan hända när som helst.. Man vet aldrig när livet ska ta slut, vilket gör mig jävligt rädd. Rädd för att gå ut och ta morgondagen.

Men jag vet väl i princip hur det känns att förlora någon som står en så nära...