Är hemma nu efter några underbara dagar vid solen. Har haft sjukt kul och skönt hela veckan.. Solat, badat, ätit god mat, shoppat och fått överdrivet mycket uppmärksamhet. Dagarna spenderades för det mesta vid stranden eller poolen, eftermiddagarna spenderades på vårat sjukt stora hotell och kvällarna ute.

Har träffat några roliga människor också.. Speciellt en kille, dock 24 år men ändå. Han jobbade på våran favorit restaurang och kom ifrån Sverige, eller egentligen från Chile men uppväxt i Sverige. Tyckte så synd om honom när han berättade för mamma om hur han egentligen hamnade på Gran Canaria. Från början bodde han i Göteborg och var super duktig på fotboll och hade värsta karriären framför sig men sen när han var 17 dog hans pappa och då gick allt neråt i hans liv. Han började ta droger och till slut kom det till en tid då hans mamma sa åt honom att välja, valet stod mellan drogerna och familjen. Han valde familjen och sen sa hans mamma åt honom att åka till Gran Canaria, till hennes bror, och tänka över vad han ville göra. Efter det har han fastnat där och bott där i 6 år. Mamma ville ta med honom hem för att han var så gullig och trevlig..

En till kille på minst 25+ snackade vi, eller jag, också med. Han jobbar på en bar som ligger precis brevid våran restaurang, och baren var också grymt nice. Dom spelade bara bra musik så dit gick vi några gånger. Blev tvingade att dansa med honom sen också. Men det tar vi en annan gång...

Förutom att sola och bada var vi ute och åkte båt två gånger. Ena gången åkte vi till Puerto de Mogan, en liten fiskeby, och gick på marknad. Trodde även att jag skulle bli kidnappad där ett tag, så sjukt vidriga människor det finns. Andra gången åkte vi ut och kollade på delfiner. Tog många bilder men dom blev inte sååå bra eftersom att delfinerna rör sig hela tiden. Men filmade lite så får se om jag kanske lägger upp dom sen.

Förutom att slappat har jag upptäckt muskler som jag inte visste fanns.. Nästan alla hotell ligger på höjden (hela puerto rico är som en ravin typ..) men stränderna och själva köpcentrumet ligger där nere. Så det fanns två val att ta sig ner, trappor eller backar. När man skulle ner var det ju lugnt men det var inte lika kul att gå uppför över en halv kilometer trappor eller tre kilometer väg/backar. Ärligt talat fick verkligen dödsångest när jag hade gått trapporna en gång och visste hur jobbigt det var när jag skulle gå gången efter.. Senare tog vi taxin upp till hotellet varje gång. Tack och lov för det.

Jag har massor utav bilder men lägger bara upp några få nu, resten får ni i ett annat inlägg, någon annan gång.